| En grå januaridag vid Nyköpingsån |
||||||||||
 |
||||||||||
| Grått, grått, grått var vädret och
landskapet som for förbi utanför bilrutan. Vad som fått mig att ändå ta
beslutet att åka ner till ån var att termometern visade på
humana en minusgrad. Efter en stund kunde jag kliva ner i det kalla och klara vattnet. Faktiskt klarare än vad jag tidigare varit med om i ån. Vattnet gick bara genom turbinrännan, och på andra sidan Storhuskvarn låg isen. Jag hade laddat upp med en 550 grains-lina, vilket visade sig vara alldeles för tungt. Efter första repan hade jag satt bort tre flugor, och jag gick upp till bilen för att byta till något lättare. |
||||||||||
 |
||||||||||
| Hittade en lina jag sytt ihop själv. En
intermediatelina som fått tre meter 400 grainsspets. Borde funka med en
lätt fluga. Höll på att byta linan när jag kom i samspråk med en annan
flugfiskare. Han hade fått en öring i böjen. Brun, men på fina två kilo.
Vi snackade vidare ett tag och gick sedan ner till ån och fortsatte
fisket. Nu fungerade fisket bättre. Med en lätt, enkelkrokad fluga fiskade jag lätt av de flesta platserna. Endast ett och annat bottennapp visade att flugan fiskade på rätt nivå. Vi var väl fem flugfiskare som fiskade längst sträckan Nacken - Storhuskvarn, så trängseln var inte direkt besvärande. Jag pratade lite med två av de andra fiskarna, och en av dem hade fått en liten öring och en mört... |
||||||||||
 |
||||||||||
| Det används väldigt olika utrustningar
vid ån. Någon kör med vanligt öringspö #6, medan en annan kör med rejäl
laxpåk. Vad som är bäst lämpat är väl kanske något mitt emellan. Eller
helt enkelt det man trivs med. Jag tycker att kort tvåhandsspö är mest
vilsamt, speciellt när jag kör med tunga vårlinor. Jag träffade fiskaren jag tidigare pratat med, och han hade dragit ännu en fisk - en liten blänkare på nacken! Kul att det finns blank fisk även mitt i vintern. Fisken hade tagit på en ganska liten Dog Nobblerliknande fluga. Själv körde jag med min Chillimps Foxtail, men hade inte känt ett skit. |
||||||||||
 |
||||||||||
| Nu börjar skymningen komma, och det är
inte så lätt att vada längre. Jag pratar lite med en kille och vi kommer
fram till att chanserna att få fisk blir allt mindre ju längre dagen går.
Vi som fiskar har vadat och fiskat av i stort sett varenda meter av
sträckan, och fisken måste vara störd. Med det i bakhuvudet hasar jag ner
för slänten till en liten bit av ån där jag inte sett någon fiska.
Strandbrinken är brant och det är nära att jag fortsätter med huvudet före
ut i ån. I sista sekunden får jag tar i en gren och klarar mig... Nu sitter det en Sunray Shadow på tafsen. Jag har aldrig fått något på mönstret, men det ska ju vara bra vid skymningsfiske. Bäst enligt vissa. Jag fiskar några minuter med flugan, men byter sedan ut den mot min förra Chillimps FT. Tydligen är det rätt medicin, för redan i första kastet efter bytet känner jag en lätt dragning i flugan. Gör om kastet och placerar flugan på samma ställe. Snart, snart, snart, NU! Jag lyfter spöet och äntligen signalerar spökurvan fast fisk. Den känns härligt tung i det tilltagande mörkret. Kan ganska snart konstatera att det är strömmen som hjälper till. Fisken väger ca två kilo och är alldeles smörgul på buken. Den ser mer ut som en brunöring än en havsöring. Härligt! |
||||||||||
 |
||||||||||
| Jag släpper snabbt tillbaka fisken,
knyter om knuten på flugan och fortsätter nerströms. Det är nu riktigt mörkt, och vadningen i det lårdjupa vattnet känns lite obehaglig. Jag hinner inte mer än 10 meter innan ett hårt hugg signalerar fast fisk. Igen! Har jag kommit in i ett stim? Den här är lite bättre och rusar till och med så rullen får knarra lite. Det här fisket är verkligen en bra sysselsättning i väntan på midsommarens torrflugefiske... Snart har jag fisken vid mina fötter och gissar att vikten ligger på ca tre kilo. Jag lyfter snabbt upp den för fototgrafering och låter den sedan simma tillbaka ner i det nu kolsvarta vattnet. |
||||||||||
 |
||||||||||
Chillimps Foxtail |
||||||||||
| Flugan som gjorde jobbet har vuxit fram
under mina fisketurer vid Nyköpingsån. Den är lätt, lättbunden, går upp
och ned och fångar fisk. Jag har förenklat den ytterligare och binder den
numera utan kroppshackel. Den funkar lika bra ändå. Jag har bytt ut det
ovala guldtinslet mot holografiskt guldtinsel. Till nästa tur ska jag ha med en variant med gummiben. Kommer antagligen att bli en killer... Här har vi flugan före och efter fisketuren. Så här binder du den:
- Johan Nygren |